35mm är en kortfilm som sammanfattar 35 filmer på ett så enkelt sätt som möjligt. Det blir en snygg resa genom filmhistorien.
35mm from Felix Meyer on Vimeo.
When You’re Strange
Originaltitel: When You’re Strange
Regissör: Tom DiCillo
Manus: Tom DiCillo
Språk: Engelska
Land: USA
Svensk premiär: 2 juli 2010
Längd: 86 minuter
I When You’re Strange försöker Tom DiCallo, med Johnny Depps röst, berätta sagan om The Doors och frontmannen Jim Morrison: en lika fascinerande som sorglig historia om ytterligare en artist som tappade greppet när trycket blev för stort. Alkohol, droger, skandaler och provokationer kantade hans karriär och skulle väl till slut, drygt 27 år efter att han kom till världen, ta livet av honom.
When You’re Strange är en väldigt nedtonad och avskalad dokumentär och består bara av arkivfoton och -filmer, samt en berättarröst som sparsamt kommenterar händelsera, binder ihop klippen. Det blir väldigt starkt, känns väldigt äkta och inte särskilt argumentativt. Att se blickarna mellan The Doors-medlemmarna när Morrison knappt kan genomföra sina nummer, att se klipp där fansen flockas runt honom, att se hur han sakta bryts ner. Ett sant rockstjärneöde, men likväl tragiskt. Och When You’re Strange är sannolikt det enda sättet som historien om The Doors kan berättas på. En dokumentär om bandet kan inte bli bättre än så här, kan inte innehålla något annat.
Det blir en kort recension. Kärnfull, förhoppningsvis, för When You’re Strange är verkligen sevärd oavsett om man är ett fan av The Doors eller ej.
Höstlasagne
När jag gick upp för att gå till jobbet i morse visade termometern inte alltför hurtiga fem grader ute. Med uppgivenhet konstaterade jag att jag inte kunde leva i förnekelse längre: sommaren är slut och hösten är här. Kanske var det för att solen trots allt letade sig fram och färgade husen varma, kanske var det något annat, men jag kände ändå någon form av hoppfullhet. Hösten är inget farligt, den bara är. Därför bestämde jag mig för att förära den med en höstlasagne.
På väg hem från jobbet stannade jag till på Stora torget i Linköping för att se vad torghandlarna där hade att erbjuda. Ett knippe gul lök, ett knippe röd, en purjolök, kantareller och champinjoner. Utmärkt! Det är något visst med att köpa sina grönsaker sådär. Det är inte direkt romantiskt, tvärtom: det känns väldigt verkligt och på många sätt idealiskt. Till skillnad från butikerna kändes det som att man mötte en människa.
Sommaren känns bra långt bort, men när man kan utnyttja höstens styrkor som härlig svamp och färska grönsaker, känns det inte så tungt ändå. Här följer receptet på min höstlasagne:
Ingredienser
Ungefär 12 lasagneplattor
1 påse fryst spenat (450 gram, tror jag)
3 små gula lökar
3 små röda lökar
1 decimeter purjolök
250 gram färska kantareller
250 gram färska champinjoner
Margarin att smörja formen med
Mald muskotnöt, salt och svartpeppar att krydda med
Olivolja att steka fyllningen med
1 liter standardmjölk
25 gram margarin
1 deciliter vetemjöl
Krydda med mald muskotnöt och vitpeppar
Riven ost om man känner för det
Stek allt (gul lök, röd lök, purjolök, svamp och spenat) och krydda med lämplig mängd muskotnöt, svartpeppar och salt. Spenaten gör fyllningen rätt blaskig så låt vattnet koka bort ordentligt.
Smält margarin och ha i mjölet samt lite av mjölken. Värm resten av mjölken vid sidan om så att den blir lagom (ja, lagom) varm. Häll försiktigt i resten av mjölken under tiden du rör om så att såsen blir jämn. Krydda med muskotnöt och vitpeppar.
Häll sås i botten på den smorda formen, lägg på tre lasagneplattor, en tredjedel av fyllningen och varva sedan tills formen är full och fyllningen är slut. Överst lägger du lasagneplattor, häller på sås och, om man känner för det, har på riven ost. Grädda så länge som lasagneplattorna behöver (det brukar väl vara ungefär 40 minuter på 200 grader).
Detta serveras lämpligen med det goda och ekologiskt odlade vita vinet Kalis.
